Höstens boknyheter: Jonas Gardell

Hösten är en härlig tid för både förlagen och för bokläsarna. Många nyheter släpps och en del av dem uppmärksammas på tidningarnas kultursidor. En av höstens nyheter är “Till minne av en villkorslös kärlek” av Jonas Gardell och den är på en gång en barndomsskildring, en kärleksskildring och en samhällsskildring. Den börjar något annorlunda med att författaren och stå upp-komikern Jonas Gardell omkommer i en olycka 1998. Den här boken ges ut tjugo år senare av en Jonas Gardell-forskare, eller möjligen av en glasgris. Vi låter det vara osagt.

Bokens berättare förklarar att boken var tänkt att bli en minnesbok och handla om Jonas, men kom att handla allt mer om hans mor, Ingegärd. Hon var lite glatt galen, vacker och intelligent – men också ensam. Efter hand blev den där ensamheten större och tydligare. Romanen rider på en autofiktiv våg, men samtidigt börjar den med en lögn: att Jonas omkommit. Kan man då lita på något annat i boken?

Det är en charmig och underhållande berättelse som i detalj beskriver livet i folkhemmet och kanske mer specifikt i frikyrkliga sammanhang. Det är en historia om att leva nära en psykiskt sjuk person och vad det innebär. Om oförlåtliga och destruktiva handlingar och om hur det är att vara barn då. Som vanligt när Jonas berättar är det snabba växlingar mellan tragik och humor.

Det här är en roman att skratta med och beröras av. Är den sann? Det får vi bestämma själva. Om vi tror på det, är det sant, menar berättaren. Själv vill Jonas att den ska uppfattas som ett porträtt av en kvinna, snarare än som ett mammaporträtt. Skrivandet av den fick honom själv att tänka på livets förgänglighet och han bestämde sig bland annat för att upprätta ett testamente. Det tog honom sex år att skriva romanen och det ligger en gedigen research bakom skrivandet.