Författare som skriver för hand i en digital värld

I dag gör vi nästan allt på datorn eller telefonen. Då är det förstås lätt att förutsätta att alla författare sitter med varsin laptop och skriver ihop sina romaner i Word där de enkelt kan skriva om, sudda och flytta stycken. Trots datorns alla fördelar är det faktiskt ganska vanligt att författare än i dag skriver det första utkastet till sitt manus med papper och penna. Anledningarna till det är nog nästan lika många som författarna är till antalet, men vanliga skäl är att det är enkelt att ha papper och penna med sig, att de skriver i ett lagom tempo när de skriver för hand eller helt enkelt att det ger dem rätt känsla. När grundmanuset är klart brukar de vanligen skriva in det i en dator och sedan ägna sig åt att redigera och finputsa innan de mejlar över det till förlaget. För på förlagen godtas inte längre några handskrivna manus.

När Jessica Kolterjahn skrev sin första roman, parallellt med heltidsjobb och småbarnsliv, skrev hon ofta på små papperslappar och servetter när hon väntade på maten, satt på bussen eller skulle somna och fick en idé eller bara hade en minut över. Många bäckar små blev till slut en färdig och utgiven roman. Samtidigt som det för vissa författare är en nödvändighet att skriva för hand, finns det samtidigt något romantiskt skimmer över det handskrivna manuset. Som om det vore mer välskrivet och formulerat med eftertanke, än när man smattrar fram text på tangentbordet. Det finns en nostalgi runt det som man upplever som svunna tider och ett gediget hantverk och då framstår datorskrivandet för en del som något av ett hafsverk, vilket andra författare förstås dementerar. Även den gamla skrivmaskinen minner om gamla, goda tider och ses som något fint att använda. Visst kan man se framför sig skrivmaskinen där på ett enkelt skrivbord framför fönstret i ett rum med överfulla bokhyllor, en manushög och en urdrucken kopp kaffe?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *